Hmm!
Då sitter man här igen och skriver! Idag har fröken gjort mera framsteg fast jag känner mig så värdelös.Nella går bra upp i vikt och idag väger hon 1698g men det finns andra saker som tynger mig, Medans andra mammor ammar sina barn precis som vad barnen behöver så får jag sitta med en nappflaska och ge mitt barn mat. jag kan inte hjälpa att jag känner så här. Jag hade verkligen ställt in mig på att få börja amma henne men min mat vill inte och räcker inte till henne. Det finaste en mamma kan ge sitt barn är maten hon själv bär på och den närheten. Men inte jag. Närheten kan jag ge henne fast maten den kan jag inte ge=(. *Suck* jag är glad på ett sätt att hon klarar av att äta från flaskan. Men en annan del av mig vill så mkt mkt mera. Jag vill vara dom mammorna som kan amma sitt barn. De ända barnet jag kunnat ammat är Felicia, Izac kunde jag amma i ca 1 Månad men den försvann maten och han föredrog nappflaskan. jag vill känna det mammorna får när dom ammar sina barn, Den känskan att känna sig behövd.. jaja men så här är livet. jag får helt enkelt acceptera kan inte göra annat!
