Ska jag skatta eller gråta.....
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta!
Gårdagen var helt underbar. Allt gick hur bra som hälst med minella hon hade gott upp jätte bra i vikt och mådde jätte bra. vikten låg på 2290g Mini fick träffa Moster och Mormor för fösta gången. Det var så mysigt tyckte minella när hon låg och myste i mormors och mosters famn!
Ser ganska stolt ut. Hon kunde inte riktigt förstå att hon var så liten..
Myser med moster.. Minella njöt så mkt så han inte ens orkade titta upp på dom=)
Sen efter det så fikade jag en en väldigt god vän och bara umgicks. Iband behöver man ha en vän som finns där för en.
Sen på kvällen var det något som hände. Från ingenstans började Minella gå ner massa i seterationen. Med tårar i halsen fick jag gå in med minella på avdelningen igen. Det ända jag tänkte på att en natt till utan Minella. Nu när jag äntlogen får ha henne hos mig så kommer bakslaget. Jag har blivigt så fruktansvärt känslig när det gäller det här, Jag vet så mkt väl att det kan komma bakslag och att det behöver betyda något men ändp rinner tårarna. Orkar inte ha det så här, Jag måste fan ta och ändra mig jag inte vara så jävla blödig! Nu känns resan ännu längre bort, jag är bara så fruktansvärt rädd att förlora någon av mina barn, varje dag när det händer något så kommer tårarna och räddslan kommer smygande. jag vet att hon är en kämpe men räddslan finns där ändå!
Iaf minella fick vara på avdelningen i natt för att dom skulle kunna ha uppsikt över henne eftersom hon krävde över 30% syrgas..och som läkarna sa om hon kräver mer än30% syrgas skulle hon in på avdelningen för annas kunde jag förvärra hennes tillstånd. Så klart som fan så gick jag in med henne, jag vill inte ha på mitt samvete att jag gjort henne sämre..
Men frågan är varför hon helt plötsligt blev dålig, Ingen kan ge mig dom svaren inte ens sjuksköterskona, man står i ett universum utan svar, man känner sig så maklös när hon bara ligger där och inte ens orkar något..
ja mina tankar bara flyger i huvudet.
men jag hoppas på att få ta in henne här i dag igen så jag får mysa med minella ...
Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre!
Skriver senare!
Take care/
madde
Gårdagen var helt underbar. Allt gick hur bra som hälst med minella hon hade gott upp jätte bra i vikt och mådde jätte bra. vikten låg på 2290g Mini fick träffa Moster och Mormor för fösta gången. Det var så mysigt tyckte minella när hon låg och myste i mormors och mosters famn!
Ser ganska stolt ut. Hon kunde inte riktigt förstå att hon var så liten..
Myser med moster.. Minella njöt så mkt så han inte ens orkade titta upp på dom=)
Sen efter det så fikade jag en en väldigt god vän och bara umgicks. Iband behöver man ha en vän som finns där för en.
Sen på kvällen var det något som hände. Från ingenstans började Minella gå ner massa i seterationen. Med tårar i halsen fick jag gå in med minella på avdelningen igen. Det ända jag tänkte på att en natt till utan Minella. Nu när jag äntlogen får ha henne hos mig så kommer bakslaget. Jag har blivigt så fruktansvärt känslig när det gäller det här, Jag vet så mkt väl att det kan komma bakslag och att det behöver betyda något men ändp rinner tårarna. Orkar inte ha det så här, Jag måste fan ta och ändra mig jag inte vara så jävla blödig! Nu känns resan ännu längre bort, jag är bara så fruktansvärt rädd att förlora någon av mina barn, varje dag när det händer något så kommer tårarna och räddslan kommer smygande. jag vet att hon är en kämpe men räddslan finns där ändå!
Iaf minella fick vara på avdelningen i natt för att dom skulle kunna ha uppsikt över henne eftersom hon krävde över 30% syrgas..och som läkarna sa om hon kräver mer än30% syrgas skulle hon in på avdelningen för annas kunde jag förvärra hennes tillstånd. Så klart som fan så gick jag in med henne, jag vill inte ha på mitt samvete att jag gjort henne sämre..
Men frågan är varför hon helt plötsligt blev dålig, Ingen kan ge mig dom svaren inte ens sjuksköterskona, man står i ett universum utan svar, man känner sig så maklös när hon bara ligger där och inte ens orkar något..
ja mina tankar bara flyger i huvudet.
men jag hoppas på att få ta in henne här i dag igen så jag får mysa med minella ...
Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre!
Skriver senare!
Take care/
madde
Kommentarer
Trackback
