Som ett barn på Julafton=)
Fredag,Lördagoch söndag:
Jag hade så underbar helg måste jag säga. Att bara se barnen busa och bråka och ha sin syskonkärlek så förstår man hur mkt man har saknat dom, Jag saknar till och med deras bråk med varandra jag saknar att dom gör sina hyss, Helt otroligt men sant. Men iaf Lördagen väcktes jag av att min systerson kastade en plast åsna på mig, När jag slog upp mina ögon så står min systerson med ett stort flin och säger "God morgon"
Verkligen överlycklig att moster vaknade.. Mina barn hade redan vaknat och min äldsta dotter hade hjälpt brosan att hoppa ut sängen. så det var fullt ös medvetslöst hehe.. Men som jag skrev tidigare jag saknar verkligen det här...
men iaf
Jag gick upp och slog på kaffe och tog min morgoncigg och sen bar det av till Jobbet. Kändes lite konstigt att komma tillbaka till jobber efter man inte har varit där på länge. men det var jävligt kul att komma tillbaka och få träffa lite annat folk en personalen på sjukhuset=)
Igår hade vi bara en mys dag jag och felicia, Izac och Jonathan, Barnen fick vara hemma hos mig medans mormor och moster var och jobbade. jag fick ett ryck och gjorde i ordning killarnas frisyrer
Så här blev Jonathan=)
Och så här blev min Cooling=)
men barnen kunde inte ungå cameran iaf jag var där och tog massa foton på mina älsade barn
Och så klart mina älskade älsklingar ♥
Måndag:
Idag har det varit en helt underbar dag, från början till slut.Morgonen började med att hon gott upp bra i vikt och att hon inte hade kräft någon syrgas i dag dagens vikt visade 2138g och bara det började juh toppen och sen detta, Jag trodde inte det var sant. när jag stod och skojade med en av sjuksköterskorna att jag ville gå en på en promenad med minella i den härliga kvällsolen. och av all förvåning så sa en av sköterskorna.. ja visst kan du göra det och började att plocka fram vagn och Syrgastub. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med min lycka, utan ja!!!! om ni hade sätt mig så hade ni säkert skickat mig till psyk *så glad blev jag* vem vet. man jag stod inne på salen och hoppasde som ett barn på julafton i väntan på paken. Men detta var verkligen lycka. Snart två månader har jag legat här och inte har fått gått ut med minella eller bara kunnat visa upp henne men idag fick jag till och med göra det. Jag fick visa upp min lilla kämpe i camen så hennes syskon fick se henne. Min nest yngsta blev helt till sig och satt och ropade på sin lilla syster och Min stora tjej hon sa i bakrunden och sa"mormor där har du våran lilla syster" där är hon mormor och hon lever Idag fick dom verkligen se att hon finns och att hon är levande.Idag accepterade izac att hon faktist finns. För mig var det verkligen lycka. jag vet att jag inte kan förklara känslan men för mig var den helt underbar=).Tårarna bara sprutade på mig av lycka och ja jag önska jag kunde förklara kännslan!!!..
När vi gick så tänkte man inte på någon annat än lyckan att äntligen få vara ute och gå med henne utan personal utan att vara på avdelningen. utan det var bara vi, det saknades bara Felicia och Izac så kunde min dag varit den bästa dagen i mitt liv=) men men jag känner så mkt lycka att bara få vara ute och gå med henne en halvtimme. den lyckan bubblar fortfarande i kroppen på mig...
Nu saknas bara felicia och Izac och att vi får komma hem då är jag hel igen!
Bilder från våran promenad=)
Min toppen dag=)
Jag hade så underbar helg måste jag säga. Att bara se barnen busa och bråka och ha sin syskonkärlek så förstår man hur mkt man har saknat dom, Jag saknar till och med deras bråk med varandra jag saknar att dom gör sina hyss, Helt otroligt men sant. Men iaf Lördagen väcktes jag av att min systerson kastade en plast åsna på mig, När jag slog upp mina ögon så står min systerson med ett stort flin och säger "God morgon"
Verkligen överlycklig att moster vaknade.. Mina barn hade redan vaknat och min äldsta dotter hade hjälpt brosan att hoppa ut sängen. så det var fullt ös medvetslöst hehe.. Men som jag skrev tidigare jag saknar verkligen det här...
men iaf
Jag gick upp och slog på kaffe och tog min morgoncigg och sen bar det av till Jobbet. Kändes lite konstigt att komma tillbaka till jobber efter man inte har varit där på länge. men det var jävligt kul att komma tillbaka och få träffa lite annat folk en personalen på sjukhuset=)
Igår hade vi bara en mys dag jag och felicia, Izac och Jonathan, Barnen fick vara hemma hos mig medans mormor och moster var och jobbade. jag fick ett ryck och gjorde i ordning killarnas frisyrer
Så här blev Jonathan=)
Och så här blev min Cooling=)
men barnen kunde inte ungå cameran iaf jag var där och tog massa foton på mina älsade barn
Och så klart mina älskade älsklingar ♥
Måndag:
Idag har det varit en helt underbar dag, från början till slut.Morgonen började med att hon gott upp bra i vikt och att hon inte hade kräft någon syrgas i dag dagens vikt visade 2138g och bara det började juh toppen och sen detta, Jag trodde inte det var sant. när jag stod och skojade med en av sjuksköterskorna att jag ville gå en på en promenad med minella i den härliga kvällsolen. och av all förvåning så sa en av sköterskorna.. ja visst kan du göra det och började att plocka fram vagn och Syrgastub. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med min lycka, utan ja!!!! om ni hade sätt mig så hade ni säkert skickat mig till psyk *så glad blev jag* vem vet. man jag stod inne på salen och hoppasde som ett barn på julafton i väntan på paken. Men detta var verkligen lycka. Snart två månader har jag legat här och inte har fått gått ut med minella eller bara kunnat visa upp henne men idag fick jag till och med göra det. Jag fick visa upp min lilla kämpe i camen så hennes syskon fick se henne. Min nest yngsta blev helt till sig och satt och ropade på sin lilla syster och Min stora tjej hon sa i bakrunden och sa"mormor där har du våran lilla syster" där är hon mormor och hon lever Idag fick dom verkligen se att hon finns och att hon är levande.Idag accepterade izac att hon faktist finns. För mig var det verkligen lycka. jag vet att jag inte kan förklara känslan men för mig var den helt underbar=).Tårarna bara sprutade på mig av lycka och ja jag önska jag kunde förklara kännslan!!!..
När vi gick så tänkte man inte på någon annat än lyckan att äntligen få vara ute och gå med henne utan personal utan att vara på avdelningen. utan det var bara vi, det saknades bara Felicia och Izac så kunde min dag varit den bästa dagen i mitt liv=) men men jag känner så mkt lycka att bara få vara ute och gå med henne en halvtimme. den lyckan bubblar fortfarande i kroppen på mig...
Nu saknas bara felicia och Izac och att vi får komma hem då är jag hel igen!
Bilder från våran promenad=)
Min toppen dag=)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Åh vad härligt! Jag är så glad för din skull att jag sitter här och grinar... Hoppas det blir många sådana här dagar framöver nu! Kram
Postat av: Svar till Hanna=)
Ja det är super härligt. Äntligen efter dessa två månader av både glädje och sorg=) Men äntligen börjar det hända grejer=) ja det hoppas jag med=)=) kramar i massor
Trackback
