Mina tankar.....
Hmm mina funderingar:
Hmm jag vet hur det är att stå upp i mot andra, Och finnas till hands för dom som behöver mig. Men den dagen jag behöver någon, Vem finns då?
Jag vet hur det är att stå själv, jag vet hur man klara sig, Men vissa dagar behöver man en axel att gråta i mot, Eller bara en famn som finns som inte stöter bort en. Jag vet jag är en tre barns mamma som tar på mig allt för mkt saker som jag sen inte klara av. Paniken växer när man själv inser att man inte klara allt man har planerat.. Men jag försöker att visa mig stark, För att andra inte ska se mina svagheter fast svagheter är något bra, För ingen är perfekt. Fast jag är bara en människa, Kanske inte den man älskar i första taget, jag vet mina fel och brister. Jag kan inte alltid vara den som ska skratta och le åt allt, jag har oxå känslor. Fast i bland önskar man att man inte hade några. Jag kanske ska tuffa till mig lite, sluta bry mig om vad folk tycker om mig, Det kanske hjälper mig i det låga loppet. Vem vet?!. Det som mäst gör Ont just ju är att ingen vågar stå upp för det dom tycker om mig, Är jag något slags monster? Varför inte bara vara ärlig och stå upp för att man har kontakt med mig.. Varför ska det vara så svårt.. Visst jag har lärt mig att stå upp för det jag tycker och tänker. Men detta sårar verkligen. Jag är inte allt ont som finns. Jag föddes inte till denna värld för att behöva utstå detta.Visst jag har förstått att jag gjort massa elaka saker mot nära och kära men jag har försökt rätta till dom fel jag gjort.Men mitt förflutna kommer alltid att finnas där, och att påminna mig ur den jag varit, det gör mer ont än gör nytta.. men men hata mig om ni vill men jag är bara mig själv och den här tjejen!!!!
Men nu har jag fått ut mig det som gör ont!!!!
