Ska jag skatta eller gråta.....
Gårdagen var helt underbar. Allt gick hur bra som hälst med minella hon hade gott upp jätte bra i vikt och mådde jätte bra. vikten låg på 2290g Mini fick träffa Moster och Mormor för fösta gången. Det var så mysigt tyckte minella när hon låg och myste i mormors och mosters famn!
Ser ganska stolt ut. Hon kunde inte riktigt förstå att hon var så liten..
Myser med moster.. Minella njöt så mkt så han inte ens orkade titta upp på dom=)
Sen efter det så fikade jag en en väldigt god vän och bara umgicks. Iband behöver man ha en vän som finns där för en.
Sen på kvällen var det något som hände. Från ingenstans började Minella gå ner massa i seterationen. Med tårar i halsen fick jag gå in med minella på avdelningen igen. Det ända jag tänkte på att en natt till utan Minella. Nu när jag äntlogen får ha henne hos mig så kommer bakslaget. Jag har blivigt så fruktansvärt känslig när det gäller det här, Jag vet så mkt väl att det kan komma bakslag och att det behöver betyda något men ändp rinner tårarna. Orkar inte ha det så här, Jag måste fan ta och ändra mig jag inte vara så jävla blödig! Nu känns resan ännu längre bort, jag är bara så fruktansvärt rädd att förlora någon av mina barn, varje dag när det händer något så kommer tårarna och räddslan kommer smygande. jag vet att hon är en kämpe men räddslan finns där ändå!
Iaf minella fick vara på avdelningen i natt för att dom skulle kunna ha uppsikt över henne eftersom hon krävde över 30% syrgas..och som läkarna sa om hon kräver mer än30% syrgas skulle hon in på avdelningen för annas kunde jag förvärra hennes tillstånd. Så klart som fan så gick jag in med henne, jag vill inte ha på mitt samvete att jag gjort henne sämre..
Men frågan är varför hon helt plötsligt blev dålig, Ingen kan ge mig dom svaren inte ens sjuksköterskona, man står i ett universum utan svar, man känner sig så maklös när hon bara ligger där och inte ens orkar något..
ja mina tankar bara flyger i huvudet.
men jag hoppas på att få ta in henne här i dag igen så jag får mysa med minella ...
Vet inte om jag ska skratta eller gråta längre!
Skriver senare!
Take care/
madde
Hmm!
Ja dagen har varit upp och ner vänt Minella har iaf gott upp i vikt idag. Idag vägen hon 2262gram och var 45,5 lång=) det var något riktigt Posetivf att hon sköter vikten och längdendet hade läkarna inget att gnälla på utan det var andra saker läkarna gör en tokig på!
, Ena läkaren vill skicka hem oss med syrgas och den andra läkaren vägrar skicka hem oss med syrgas.Och att sen att ena läkaren ville sätta minella i Cpapen igen men det stred Sara i mot, Hon köpte inte att dom ville göra det. Hon har tio års erfarenhet av BPD barn och gav sig inte utan körde över läkarna uttligare en gång, Problemet med dagens läkare är att dom går inte efter pasienten utan bara av studier som dom läser... men men Ni som inte vet var Bpd barn är Kommer en kort sammanfattning!
(Bronkopulmonell dysplasi) BPD orsakas vanligen av långvarig respiratorbehandling. Det är betydligt vanligare hos det mest underburna barnen, födda före vecka 28. Dessa barn behöver vanligen lång CPAP-behandling och därefter extra syre via grimma. Det kan bli så att barnet går hem med syrgasbehandling. Barnet kan mycket väl tillfriskna med tiden då ny lungvävnad fortsätter att bildas tills barnet är i 6-årsåldern. detta har minella!
Men min älskade lilla dotter tålde väl inte vad ena läkaren sa, För på något konstigt sätt så har min älskling nu legat utan grimma i tre timmar i sträck utan att larma=) För mig är det glädje. Men man vågar inte hoppas på för mkt. Utan jag hoppas bara att hon snart slipper syrgasen och att vi får komma hem. I morgon blir mini två månader, tänk er jag har legar nu på sjukhuset i två månader och fjorton dagar. Det är grymt långtid, Men jag vet att jag kommer att kunna ta igen tiden sen när man kommer hem och har landat.. Då jag äntligen får vara med alla mina barn och Mysa till tusen=).. Men just nu känns allt som en evighet. Fats man glädjs åt alla framsteg hon gör, så går man med en viss Räddsla att något mera allvarligt ska hända. *Men peppar , Peppar taiträ* En så länge ser det ljust ut..
Idag fick lilla fröken testa sin nya vagn. Hon tycktes gilla den skarpt. För efter bara en liten stund efter jag hade lagt ner henne i vagnen somnade hon som en stock och sen sov hon i två tinnar medans vi var ute och gick en liten runda
Som ni ser på bilden ser hon grymt nöjd ut=)
Juste Idag vig morgon skötsen så tog jag massa bilder på när hon ligger utan några slangar alls ingen sond och Ingen grimma=) Då för första gången kunde jag säga till mig själv att Minella ser ut som en Bebis. För det gör hon verkligen..
Som ni ser nu så ser hon ut som en bebis och ingen fågelunge.. En av mina vackra Prinsessor..
Tänkte lägga ut bilderna barnen när dom var Bebisar för att se om det finns några lekheter mellan dom=)
Felicia ett dygn gammal
Izac drykt en månad gammal
Och lilla Minella två Månader gammal
Hehe kan vara roligt och se faktist=)
Mina vackra små barn
Jag älskar er så otroligt mkt.
Många gåner har jag gråtit mig till söms för saknaden efter er
jag vill och kommer aldigt acceptera att vara utan er igen
Den 20:e ska jag fixa i ordning bloggen precis som jag vill ha den. Alla barn måste juh vara med
God morgon!
Igår fick minella sin egna vagn. Det blev en Emmaljunga city cross Tycker den passar parfekt för henne den är inte så stor och inte för klumpig. Nu fattas det bara lite leksaker till vagnen och sånt=)
Annas har natten varit helt underbar. Minella har själv börjat bestäma när hon ska äta och inte äta, Inatt bestämde hon att hon skulle äta kl 1 i stället för kl 2 så det var bara in på avdelningen och hämta hennes mat och ge henne den och då passade jag på att slänga upp dom sista kläderna jag hade tvättat i torktumlaren..
Sen somnade både och jag minella gott=)
Minella väkte mig halv 6 och var vrålhungrig. Ingeting var bra utan hon skulla ha mat på en gång, det gick inte att vänta inte,, hehe Fröken bestämd.. efter hon hade fått sin mat somnade hon så gott igen och ligger fortfarande och sover. Han vika tvätten som låg i torktumlaren så nu är allt klart=)..
Får väl se idag ocm fröken lurk gott upp i vikt igen och inte går ner mera i vikt Igår hade hon gått ner till 2228g så innan 10 får vi veta om hon gott upp igen=)
Nä nu ska jag ta mig en kom kaffe och sen mysa lite med Tösen=)
Mera kommer väl i kväll tror jag=)
Take care//Madde
Överlycklig
Vill passa på och sända massa kärlek till min underbara mamma som alltid funnits där för mig och mina barn.
Tack mamma för att du hjälper mig med barnen, Jag vet att dom har det bäst hos dig och jag är dig evigt tacksam för det du gör. Jag älskar dig mamma och tack för att du finna och inte har vänt mig ryggen till.. tack jag älskar dig!
UNDERBART..
'Skriver mera i kväll=)
Som ett barn på Julafton=)
Jag hade så underbar helg måste jag säga. Att bara se barnen busa och bråka och ha sin syskonkärlek så förstår man hur mkt man har saknat dom, Jag saknar till och med deras bråk med varandra jag saknar att dom gör sina hyss, Helt otroligt men sant. Men iaf Lördagen väcktes jag av att min systerson kastade en plast åsna på mig, När jag slog upp mina ögon så står min systerson med ett stort flin och säger "God morgon"
Verkligen överlycklig att moster vaknade.. Mina barn hade redan vaknat och min äldsta dotter hade hjälpt brosan att hoppa ut sängen. så det var fullt ös medvetslöst hehe.. Men som jag skrev tidigare jag saknar verkligen det här...
men iaf
Jag gick upp och slog på kaffe och tog min morgoncigg och sen bar det av till Jobbet. Kändes lite konstigt att komma tillbaka till jobber efter man inte har varit där på länge. men det var jävligt kul att komma tillbaka och få träffa lite annat folk en personalen på sjukhuset=)
Igår hade vi bara en mys dag jag och felicia, Izac och Jonathan, Barnen fick vara hemma hos mig medans mormor och moster var och jobbade. jag fick ett ryck och gjorde i ordning killarnas frisyrer
Så här blev Jonathan=)
Och så här blev min Cooling=)
men barnen kunde inte ungå cameran iaf jag var där och tog massa foton på mina älsade barn
Och så klart mina älskade älsklingar ♥
Måndag:
Idag har det varit en helt underbar dag, från början till slut.Morgonen började med att hon gott upp bra i vikt och att hon inte hade kräft någon syrgas i dag dagens vikt visade 2138g och bara det började juh toppen och sen detta, Jag trodde inte det var sant. när jag stod och skojade med en av sjuksköterskorna att jag ville gå en på en promenad med minella i den härliga kvällsolen. och av all förvåning så sa en av sköterskorna.. ja visst kan du göra det och började att plocka fram vagn och Syrgastub. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen med min lycka, utan ja!!!! om ni hade sätt mig så hade ni säkert skickat mig till psyk *så glad blev jag* vem vet. man jag stod inne på salen och hoppasde som ett barn på julafton i väntan på paken. Men detta var verkligen lycka. Snart två månader har jag legat här och inte har fått gått ut med minella eller bara kunnat visa upp henne men idag fick jag till och med göra det. Jag fick visa upp min lilla kämpe i camen så hennes syskon fick se henne. Min nest yngsta blev helt till sig och satt och ropade på sin lilla syster och Min stora tjej hon sa i bakrunden och sa"mormor där har du våran lilla syster" där är hon mormor och hon lever Idag fick dom verkligen se att hon finns och att hon är levande.Idag accepterade izac att hon faktist finns. För mig var det verkligen lycka. jag vet att jag inte kan förklara känslan men för mig var den helt underbar=).Tårarna bara sprutade på mig av lycka och ja jag önska jag kunde förklara kännslan!!!..
När vi gick så tänkte man inte på någon annat än lyckan att äntligen få vara ute och gå med henne utan personal utan att vara på avdelningen. utan det var bara vi, det saknades bara Felicia och Izac så kunde min dag varit den bästa dagen i mitt liv=) men men jag känner så mkt lycka att bara få vara ute och gå med henne en halvtimme. den lyckan bubblar fortfarande i kroppen på mig...
Nu saknas bara felicia och Izac och att vi får komma hem då är jag hel igen!
Bilder från våran promenad=)
Min toppen dag=)
Myyyyssss
Jag märker hur mkt man saknar barnen när man inte är med dom..
Tiden går så fort när man inte ser dom varje dag och Mina barn har växt så otroligt mkt nu både lägn och tal=)
Morgonen började med att jag gick upp till lilla nella och gjorde det vanliga morgon skötsen på henne. och hon sov som alltid när jag kom upp så jag stod ett tag och väntade på att hon själv skulle vakna. Men ikke då, Jag var tvungen att växka henne iaf fast det gör ont att göra det... Men men fick ta henne till skötbordet och tvätta av henne och väga henne=). Med glädje visade vågen att vi idag har spräkt 2000 gränsen.. jag blev så glad när jag såg att hon vägde 2012g och längden var 45 cm. Nu går det snabbt=)
I och med att vi hade morgon tvättning så bestämde sköterskorna att vi skulle byta sonden på samma gång och det skulle vi inte ha gjort=(
För efter hon hade varit duktig och nappat 30 så var det dax för Kofeincitrater (Som hon ska ha varje dag för att komma ihåg och andas) den var sjuksköterskona så smarta och satte i ersättningen så den var det inga problem att få i henne. Men sen kom laktolosen som är för hennes mage.. Och då hade det jag alltid är rädd för=( Hon satte den i halsen och hela hennes ansikte blev grått med blåa läppar. Ni kan nog tänka er själva hur rädd man som mamma blir så det tog ett bra tag innan hon kom igång med sin andning igen. Men m´sekunderna känder som minuter, Och jag har redan varit med om samma sak när det gällde Izac. Han satte sin ersättning i halsen men han hade inte samma tur som Nella hade. Han fick dom hjälpa igång igen men det behövdes inte med minella dom behövde bara höja syrgasen till 50 procent och efter ett tag fick vi henne att andas igen. Men man är inte så kaksig när det händer kan jag lova... Men men efter det var Nella så trött så som var tvugna att sätta en ny sond så vi kunde ge henne det sista av maten...
Visst är hon fin utan Cpapen och Sonden?
Sen kom min mamma och hämtade mig så jag fick vara med mina andra så änglar=)
Felicia var den ända som var vaken när dom hämtade mig och Felicia pratade konstant hela tiden . Hon har så mkt att berätta när hon träffar mig=) Iaf när vi kom hem vaknade små grabbarna och Izac blev så glad så tårarna rann på honom. . Då känner man sig så speciell.. Annas har dagen bara bestått av massa mys och gos med barnen=).. Ni kan inte ana hur mycket jag saknar dom när jag inte är med dom. fast nu saknar jag minella men jag måste vara med syskonen ocå. jag får inte glömma bort dom..
Men snart hoppas jag att vi får komma hem och vara en familj...
Älskar er Felicia Izac och Minella Ni är mitt ljus här på Jorden
dagen
Dagens bilder på lillskiten=)
Idag har man för det mästa sittis hos min lilla sällskaps dam.
idag har hon varit så mammig så mamma inte ens fick gå på toaletten.Hmm hur ska detta sluta.
I morse gjorde vi morgon rutinen med tvättning och vägning, och till min förvåning så hade tösen gott upp till 1966g. Helt otroligt att hon går upp så mkt i vikt. jag jag fick reda på varför Minella går upp så snabbt ivikt. Det har med att minella får modersmjölks ersättning så barn som äter det går oftast upp i vikt snabbare än barn som ammar! Men men jag ska vara glad att hon äter iaf.. Fast fröken har varit ganska trött dom senadte dagarna efter som hon fick blod i både måndags och tisdag, och det tar väldigt mkt på hjärtat på henne så men pressar inte henne över huvudtaget utan men ser till att hon får göra allt i sin egna takt...
2 dagar kvar =) Innan jag åker hem till mina underbara barn och passar på och jobba lite. jag behöver tänka på annat och inte bara på sjukhuset.. Sjukhuset kväver mig otrolig mkt men men jag ska inte klaga igentligen hade inte jag varit på sjukhuset kanske inte jag hade haft minella i livet nn..
Nä ska väl ta min kaffe mugg nu och gå och röka lite och vänta på att min kära mor ringer så jag får säga god natt till mina trollungar=)
30/8-10
Hmm dom senaste dagarna har det varit en jobbg tid. jag har haft lilla minella som inte har varit allt för pigg. Hennes hb har legat på 82 i fredags och igåt hade gott ner till 70 så igåt fick hon sitt blod äntligen..
Annas har väl allt mäst varit en pina inte nog med att man har tandvärk i en j'vla visdomstand och sen oron för lilla tösen. man ser alla åka hem med sina barn och ser hur andra får ha sina barn hos sig, men inte jag utan just nu känns det som månader innan man får komma hem. Folk tror inte det tar på en att vara här, men tro mig det gör det , man är inte samma glada människa som man är hemma, utan här lever man i räddslan och förtvivlan när inget går framåt och man står och stampar på samma ställe.. ja det är mkt som går i huvudet juh nu... Mycket kännslor som spelar in och vissa dagar vill man bara lämna att som står en nära för att slippa må dåligt!
Men idag har Minella faktist spräckt 1900 gränsen så nu hoppas jag bara på framgång. vill inget häldre än att komma hem igen
och börja leva normalt.....
28/8-10
Men nästa helg ska jag hem till barnen och mysa med dom.. Det ser jag verkligen fram i mot och troligtvis helgen där på ska mina trollungar få komma hit och mysa med mig, bara jag och barnen. Då är sjukhuset så snäll att betala biljetter till Parken zoo i etuna så vi får vara tillsamman och bara njuta av varandra=) Läntar så förbannats mkt efter dom...
Dagens bild : Sover gott innan maten
Nu är gränsen nodd!
Men nella är det bara bakslag hela tiden nu efter tre veckor som hon har haft tre cm på cpapen och nu så måste den höjas för att hon inte klarar av att ligga utan länge som hon tidigare har gjort. Hon har varit jätte duktig och nu orkar hon inte ens det länge. Hb var jätte lågt på henne så idag låg det på 82 men vi får vänta 'nda tills på måndag innan hon får blod. för att det inte finns personal. *Hjärtat skriker går sönder* jag vill bara hem. jag vill hem till mina barn. jag orkar inte det här längre. fast jag vill juh att hon ska må bra men varför kunde dom inte kommit på det här tidigar utan väntar in i det längsta tills hon blev sämre. Jag går sönder av saknaden av Felicia och Izac och den här ovisheten hela tiden... har kommit till den gränsen när allt rasar och tårana bara sprutar... jag vet inte längre var jag ska få min styrka i från igen.. jag har kämpat och sett motgångarna i vitögat.. jag vill bara vara en bra mamma, jag vill finnas för dom.. Det kanske stämmer så som mitt ex säger att jag är en dålig mamma som inte tar hand om mina barn.. Men hur ska jag kunna göra det Nu?. jag är låst på sjukhuset!... tårarna bara rinner ner från kinderna känns som allt som varit den sista tiden kommer med tårarna Min smärta, Min ångest för att vara ifrån barnen, Saknaden efter hundarna och sist men inte mins Mitt ex ord!
Räddslan att förlora barnen är otroligt stor
satt precis på youtube och fick upp ett klipp med ett barn som inte klarade sig dom hade spelat in spela begravningen och hur fint han låg i sin vita kista med massa filtar.. Den va så underbart vacker
http://www.youtube.com/watch?v=E-U2omZwGPE titta på den! tro mig jag grät! En förälders mardrömm Är det verkligen. Jag skulle aldrig ha styrka att begrava något av mina barn.
man ska ta vara på tiden en dag kan det vara försent!
Hmm!
Då sitter man här igen och skriver! Idag har fröken gjort mera framsteg fast jag känner mig så värdelös.Nella går bra upp i vikt och idag väger hon 1698g men det finns andra saker som tynger mig, Medans andra mammor ammar sina barn precis som vad barnen behöver så får jag sitta med en nappflaska och ge mitt barn mat. jag kan inte hjälpa att jag känner så här. Jag hade verkligen ställt in mig på att få börja amma henne men min mat vill inte och räcker inte till henne. Det finaste en mamma kan ge sitt barn är maten hon själv bär på och den närheten. Men inte jag. Närheten kan jag ge henne fast maten den kan jag inte ge=(. *Suck* jag är glad på ett sätt att hon klarar av att äta från flaskan. Men en annan del av mig vill så mkt mkt mera. Jag vill vara dom mammorna som kan amma sitt barn. De ända barnet jag kunnat ammat är Felicia, Izac kunde jag amma i ca 1 Månad men den försvann maten och han föredrog nappflaskan. jag vill känna det mammorna får när dom ammar sina barn, Den känskan att känna sig behövd.. jaja men så här är livet. jag får helt enkelt acceptera kan inte göra annat!
24/8-10
- Ja vad ska man börja! har så mkt att skriva men orkar inte få massa komentarer för att man skriver så därför får man såla ut tankar man kan skriva om! idag har det varit en dag med mkt tankar på allt. Inte nog med att man saknar barnen, så hände det ett dötsfall uppe på avdelningen där Nella ligger. Helt sjukt vad fort det kan gå att förlora någon! Man tänker inte så för ens det händer något som får den tanken att komma. Lider verkligen med föräldrarna. Sänder tusen tankar till familjen som drabbades! Men att förlora något man precis har fött som hade hela livet framför sig måste vara det svåraste en mamma man vara med om. Men det är just sånt här som får en att börja tänka, fundera på hur man själv är.Finns så mänga människor som tar saker för givet. men i sådanna situationer kommer så börjar man tanske tänka att inte alltid ta saker för givet. För en dag kanske man själv sitter där och förlorart något, en dag kanske det händer en själv och då står man där.. Usch nu ska vi inte tänka så. Jag hoppas verkligen inte att jag skulle forlora ett barn och jag önskar att ingen förälder skulle behöva genom gå det heller!.
Annas har väl dagen varit bra. Har suttit mkt med Minella och bara myst. Det roligaste är juh att Nella älskar att ligga på bröstet för då ligger hennes syressättning jätte barn men så fort man lägger ner henne i sin säng så går hon ner i syressättning. Hmm knäppis unge=) Idag väger hon iaf 1632g så det går framåt. Nu i kväll har minella på något konstigt sätt har hon gjort illa sitt lilla pekfinger, Sköterskan trodde att hon har legat på den så i morgon får vi reda på om den är en fraktur eller om den bara var till tryckt! Stackars mammas lilla ängel!
Nellas skadade finger=(
Ny badade Minella
Usch vad jag saknar Felicia och Izac!
Varje gång jag åker från felicia och Izac eller minella så känns det som ett knivhugg i hjärtat. jag vill bara vara med dom hela tiden. Jag är inte hel förens alla mina barn är hos mig. Jag vill bara att det ska gå framåt med Minella men just nu är syresettningen inte alls bra och jag ger snart upp jag vet inte hur länge jag orkar vara på sjukhuset. Jag vill bara vara med alla mina barn. Jag vet att det finns en som anser att jag sviker mina barn genom att jag är här, Men då vill jag bara säga att om jag hade kunnat klyva mig på två så hade jag gladligen gjort det! så alla barnen fick vara med mig samtidigt. men jag sviker ALDRIG mina barn utan jag finns där fast jag inte är med som för tillfället!. Tro mig det är redan tungt att vara utan mina stora barn men jag kämpar för att alla tre barnen ska ha det så bra som bara möjligt!. Nog om det nu jag har klagat redan för mkt nu!!!
Men iaf var juh hemma med Felicia och Izac i helgen och bara myste.. Jag och felicia satt och larvade oss i bilen så då ser man ut så hära=)
Sådan mor sådan dotter heter det väl ♥ Min kära mor och kärleksparet Tosca och Stitch
Nu blir det och bara sätta sig och låta tankarna rulla fram och tillbaka med en kopp kaffe och en cigg.. Låter inte helt fel i mina öron..
Juste så här ser det ut vid Nellas plats=)
Minellas säng och CPAP=)
Take care/ Madde
Dagen! <3
Nu ligger Jonathan och Izac och sover medans Felicia och Jimmy sitter i soffan och äter godis. Inte konstigt att barnen var trötta efter allt bus va har haft idag!. Jag skickade väg min mamma och syster på kryssning idag för att dom skulle kunna tänka på någont annat än Snobben och Lusifers död. Men min mamma hade väldigt svårt att släppa allt. men vad gör man inte för nära och kära. Jag tänker på andra och skiter i mig själv efterrsom jag alltid är den som försöker vara den starka länken! Fast det är inte lätt alla gånger men som sakt vad gör man inte för familjen! I morgon ska jag tillbaka till sjukhuset och mysa med Nella.. Idag hade hon iaf legat utan syrgas Så har vi tur nu så kanska vi slipper ha med syrgas hem. För om två veckor är hon i vecka 35 och då kan man få åka hem på tidig hemgång. och det hoppas jag eneligt att vi får göra. Inte bara för mig skull utan för barnen skull så dom får vara med Nella och mysa med henne...
Nä nu ska jag ta och sätta mig ner och mysa med Stitch och Tosca med en god kopp kaffe
Take Care//madde
Mycket har hänt!
Hmm Mkt har hänt den senaste tiden mycket tårar och förtvivlan. Ihelgen var nog det som tog priset. Först att fröken inte har varit så pigg och sen att man förlorade sin bästa vän men kunde ha Snobben! Saknaden efter honom och Lusifer är enormt stor och jag förstår inte varför eller vad som hände. Jag har fortfarande inte kunnat acceptera att han är borta. tårarna gick inte och hejda när jag fick beskedet. Jag som hade planerat att han skulle få komma hem igen när vi lämnar sjukhuset men så blev inte fallet utan jag fåe leva utan honom. men som min äldsta dotter sa "Nu mamma är ragger inte ensam längre utan nu har ragger någon att vara med och busa med uppe i himelen" orden från en fyra åring är otroligt men hon har rätt nu är ragger inte ensam längre utan han har snobben och Lusifer där oxå...
Jag förstår inte varför jag förstår inte varför någon skulle kunna göra en sådan sak.. tårarna sprutar av saknad efter dom.. Men man ställer sig frågan fortfarande varför!
Vila I frid nu Snobben och Lusifer Jag glömmer er aldrig!
Inte nog med att dom gick bort så har fröken inte varit helt okej, men idag fick vi svaret på varför. Nella behöver mera blod. Hon fick en blodstransfusion för snart en månad sen och du är det dax igen. Idag va det tvunget att ske vi kunde inte vänta längre på att hon kanske skulle produktsera egna blodplättar. Hon har varit väldigt svajig i saturation oxå så det har varit ganska svårt att träna ut henne från CPAPEN. men det har med blodet att göra för syret transporterar blodet till hjärna och hjärtat så det kanske inte är så konstigt. men hon är juh blek ett lakan nu men snart är hon inte det längre! Härligt härligt.. Annas försöker fröken vidare i dag vägde hon 1480 gram och dom har höjt sondmat4en nu till 32 så mycket går frammåt.. Om nu blodet hjälper henne igen så kanske och då säger jag kanske så blir det hem gång.. Jag längtar som bara den.. Då är det bara barnen som kommer att gälla inget annat. Allt annat får gå åt sidan bara barnen känner att dom betyder något och att dom kan växa som stora syskon!
Längtar till jag kan lägga ut massa bilder på alla barnen där dom sitter tillsammans och bara är.. Jag kan inte bara mer än att säga att jag är så stolt tre barn mamma till dom. Och det kommer ingen att få förstöra absolut ingen ska få förstöra min lycka längre.. Jag tänker inte sjunkaså lågt att förstöra för mina barn överhuvudtaget. När mina barn är samlade så kommer det att vara så oxå!
Nella i storebrors kläder från när han låg på Neo=)
Lika söta då som nu=)
Nä tillbaka till verkligheten och gå upp och ge fröken lite mat och sen ringa mina underbara barn=)
take care//M
Fredagen den 13 =)
vi hade tägning och tvättning och mätning på schemat. Och idag väger vi 1316 gram och är 40 lång så det börjar bli mera bebis nu.. hehe.. Pratade nyss med mina andra trollungar och dom väntar och tjatar på att vi ska komma hem, önskar man kunde säga att man kommer hem i morgon men så är det tyvärr inte, utan nu är allt upp till Nella hur många framsteg hon kan göra utan att få bakslag. Men jag saknar juh Felicia och Izac så mkt. Det är grymt jobbigt att vara ifrån dom.. jag pratar med dom flera gånger om dan bara för att få höra deras röster och att höra att allt går bra. just nu känner ajg mig som en riktig dålig mamma för att jag inte kan vara med dom andra barnen, Men jag vet juh att när vi kommer hem så kommer barnen att få vara tillsammasn med mig hela tiden och tro mig ingen kommer att få ta mina barn någonstans när jag väl är hemma för då släpper jag inte iväg dom hehe...
Grattis min underbara Nella
Min älskade lilla nella Idag är hon hela 1Månad. Känns helt sjukt vad tiden går snabbt. Känns som igår man åkte ner på Akutsnitt. För en månad fick jag höra hennes lilla gny för fösta gången. Det känns så underbart att allt går framåt.
Idag vägen hon 1302 g Och inte nog med att hon blev en månad så har hon namnsdag idag lilla fröken liksom mormor så det har varit lite mys mys idag som lite extre grattis till henne..
som jag skrev tidigare så går det mästa framåt men henne. Läkarna sänkte trycket på cpapen från 4 till tre och hon behöver inte sin syrgas länge utan hon klara sig bara med dom tre cm hon har på cpapen, Inte nog med det så har vi sängt värmesängen från 36 till 35.5 så blir hon för varm nu så tar dom bort själv värmesängen=).. Underbart.. Så snart siktar vi in oss på rum 5 som är nästa kliv innan hemgång=) Jag läntar så otroligt mkt efter att få komma hem till Felicia och Izac så vi äntligen kan vara tillsammasn allihoppa. Att få komma in i vardagen och få känna sig som en familj.. Hela dagarna går man runt och bara väntar på att få prata med barnen.. Fast man kan inte undgå att fälla tårar av saknaden efter dom. Men snart kommer jag kunna ha dom i min famn alla tre och bara få vara mamma... Nä nu ska jag fortsätta vara Mjölkkossa och pumpa ut lite mat till lill fröken=)
Mammas älskade tjej=)
21 dagar gammal <3
Välkommen till värden underbara Minella
Igår kväll vid 19.42 kom våran underbara lilla Minella=) Efter drygt en vecka med vattenavgång bestämmde läkarna sig att snitta mig..
Så igår vid 19 så åkte jag ner till operationen Inte värdens snyggaste bild men det var precis innan jag skulle åka ner till operationen som bilden togs:) Nere vid operationen så gick allt väldigt snabbt kl 19,42 kom våran älskade dotter Minella till värden Hon vägde 898 gram och är 34.7 cm lång som en liten docka=)
Låt mig presentera lilla Minella♥
våran lilla kämpe
En kopia av sin stora syster=) helt underbart att hon är ute.. Imorgon flyttas vi till neo i Eskilstuna kl 9 går transporten till Etuna.. mycket att stå i men för hoppningsvis så kommer jag att kunna vara mera med Felicia och Izac och att dom ska få följa med och se deras lilla syster.. Ringde och berättade för barnen i morse Izac förstår itne så mkt men han fick se henne så kallade han hennes för docka eftersom hon inte är så stor.... Felicia var överlycklig att hon är ute=)
Nädtan hela dagern idag har vi varit där uppe vid hennes sida,, För att vara förtidigt född är hon en riktig kämpe Hon har bara cepap i näsan, Ingen syrgas ingen resp kan det bli bättre, Hehe ja vad säger man en stolt tre barns mamma är jag iaf♥
Älskar mina underbara barn.. Felicia Izac och lilla Minella
7/7-10
Så här såg magen ut i förrgår men nu finns det snart ingen mage kvar=( Skillnaden på bara några dagar! Väntar fortfarande på att den lilla ska komma. det har börjat komma mer sammandragningar och livmoderhalsen är bara 1 cm från att öppna sig. Så som det låter på läkarna är det inte långt kvar innan bebisen kommer... Idag låg hjärtljuden på 140 vilket är ett gott tecken.. fast dom får bråka och böka för att få in hjärtljuden på en CTG kurva. Men nu ligger man iaf här men saknaden hem är olidlig! vill bara hem vill mina småttingar, Igår brast mycket, mycket tankar som går och mycket saknad som gör ont. Önskar man kunde förklara men det är inte lätt alla gånger... Pratade iaf med barnen idag och allt va bara bra med dom. Min lilla son han fortsätter att utväckla sitt tal som går framåt mkt nya ord och meningar bara den senaste tiden; liksom lill fröken, hon pratar och pratar hon pratar som vem som hälst nu det flyter på=) Det är sånt här man märker på barnen nu när man inte är där med dom utan bara kan prata med dom i tele.. men jag hoppas snart att detta är över så jag iaf kan få åka hem och pussa och krama barnen!!! men ska ta mig en kopp kaffe nu innan läkaren kommer in!
Den 5/7-10
Bilden är ifrån 3D ultraljudet som togs den 22/6
Ny dag! Men vart finns krafterna? men känner sig så makt lös bebisen vill inte växa som den ska just idag ligger vikten på 760 gram inte mycket fast det finns föräldrar som får så mycket mindra barn.. Just nu känne men sig så elak mot dom andra barnen som finns hemma eftersom det är inte mina famn dom kan komma till utan det är andras famnar.. Precis samma sak som med min son när han föddes men han va större men en riktig kämpa var han och det märks idag... jag hoppas verkligen att Denna lilla bebis har samma kämpa glöd. man skulle ha lyssnat säger en tyst röst i huvudet.. Men denna bebisen är så välkommen och efterläntan till och med hos sina syskon. Min äldsta dotter ringer och frågar hur allt är och när hon ska få komma och hämta mamma. Men det jobbigaste är att man kan inte ge henne några svar men vet ju inte när jag kommer att komma här ifrån. Allt beror på bebisen när den vill komma ut!!! Passade på att lägga ut 3d bilden på bebisen så här ser H'n ut en kopia av sin största stora syster men alt kan ändras med tiden men just nu är hon lik Min stora tjej!!! men jag ska itne sitta och beklaga mig men just nu känner man sig så maktlös man vill vara på flera ställen samtidigt men det är omöjligt just nu!!!1