Nu är gränsen nodd!

jag orkar inte längre nu. Varför skall allt bara rasa samman. Först minella sen mitt ex.
Men nella är det bara bakslag hela tiden nu efter tre veckor som hon har haft tre cm på cpapen och nu så måste den höjas för att hon inte klarar av att ligga utan länge som hon tidigare har gjort. Hon har varit jätte duktig och nu orkar hon inte ens det länge. Hb var jätte lågt på henne så idag låg det på 82 men vi får vänta 'nda tills på måndag innan hon får blod. för att det inte finns personal. *Hjärtat skriker går sönder*  jag vill bara hem. jag vill hem till mina barn. jag orkar inte det här längre. fast jag vill juh att hon ska må bra men varför kunde dom inte kommit på det här tidigar utan väntar in i det längsta tills hon blev sämre. Jag går sönder av saknaden av Felicia och Izac och den här ovisheten hela tiden...  har kommit till den gränsen när allt rasar och tårana bara sprutar... jag vet inte längre var jag ska få min styrka i från igen.. jag har kämpat och sett motgångarna i vitögat.. jag vill bara vara en bra mamma, jag vill finnas för dom.. Det kanske stämmer så som mitt ex säger att jag är en dålig mamma som inte tar hand om mina barn.. Men hur ska jag kunna göra det Nu?. jag är låst på sjukhuset!... tårarna bara rinner ner från kinderna känns som allt som varit den sista tiden kommer med tårarna
Min smärta, Min ångest för att vara ifrån barnen, Saknaden efter hundarna och sist men inte mins Mitt ex ord!

 
Räddslan att förlora barnen är otroligt stor
satt precis på youtube och fick upp ett klipp med ett  barn som  inte klarade sig dom hade spelat in spela begravningen och hur fint han låg i sin vita kista med massa filtar.. Den va så underbart vacker 

 http://www.youtube.com/watch?v=E-U2omZwGPE titta på den! tro mig jag grät! En förälders mardrömm Är det verkligen. Jag skulle aldrig ha styrka att begrava något av mina barn. 

man ska ta vara på tiden en dag kan det vara försent! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0