Mammastilltre

Igår vad det en sån dag som man bara vill glömma. Barnen hade bestämt sig för att absolut inte lyssna på sin mamma. Utan dom skuttade runt och var allmänt vilda. Så som det kan vara ibland. När det är tråkit väder ute och barnen har allt för mkt  överskotts energi.

Iaf. Stod och lagade mat. Då jag tänkte vara duktig och försöka mig på att tillaga en fiksgratäng. jag står i köket och tar precis tag i formen med maten i hör jag ett brak  samt ett panikskrik kommandes ifrån dom stora tjejernas rum. Jag slänger maten på bänken och springer in till rummet och möts av Våran lilla tjej sittandes i stora systers knä. Paniken som uppstod när jag ser allt blod, Var obeskrivligt. Jag kände hur paniken växte i mitt bröst och jag sliter tag i Minella och springer in i köket för att få tag i en handduk att torka med. Men blodet bara rinner och rinner. Försöker lokalesera vart allt blod kommer ifrån. Det tog inte många minuter innan hon kräktes upp det blod som hon hade svalt.  Jag kände att jag börjar bli mer och mer panikslagen. Lyckades iaf få tag i min mobil och kunde ringa efter min man. Jag måste ha låtit helt förstörd när jag väl fick tag i honom. Jag ringde till grannen och bad henne komma och hjälpa mig med dom andra barnen, Jag ser hur skärrade dom var och alla frågorna som kom. Men dom var helt underbara. Dom frågade om dom kunde hjälpa till. Om dom kunde hämta något. Älskade barn.

Stackars grannen. Hon kommer uppspringande och säger till dom stora barnen att dom skall klä på sig så dom kunde följa med henne hem till dom.

Det tog inte många minuter innan vi satt i bilden på väg till akuten. tro mig det var många tankar som flög i mitt huvud på väg in. Rädslan vad det var för skador, Rädslan att hon skulle somna i min famn. Väl i bilen lyckades hon iaf lugna ner sig, Jag och pappa satt och pratade med henne och hon måste ha tyckt att jag och pappa var allmänt tjatiga  men var så fruktansvärt rädd att hon hade skadat huvudet. Men väl inne på sjukhuset så får hon se alla dessa vita rockar. Då Minella är rädd för allt som har med  läkare och sjuksköterskor att göra! (Då hon  är prematurbarn.)

Har nog aldrig känt mig så hjälplös. Jag är så glad att jag hade mannen med mig. Då jag kände hans lugn och det lugnade mer mig. Men jag kunde känna Minellas hjärtslag, Jag kände hur hennes puls steg allt mer och mer. Hon klamrade sig fast i mig och vägrade verkligen titta på henne i kassan.

När vi väl kom in till väntrummet gjorde hon inte många knop utan hon satte sig hos och bara tittade. ÄNDA fram till läkaren kom. Efter många om och men så fick han kika lite snabbt på henne. 

Han beslöt sig ganska snabbt för att ge henne smärtlindring. Då han såg själv hur ont lill fröken hade. Vi

Men hur som haver!

När vi väl kom hem hade äntligen alvedonen börja värka och hon kunde dricka lite granna. Hon fick sitte uppe en liten stund med oss. Bara en liten stund senare såg vi hur trött hon började bli. Så vi gick in och la henne i sin säng och det tog inte många minuter innan hon sov.

 

Bilderna efter olyckan

 

 

   

Nu är äntligen golvet klart i våran lägenhet. Blev glatt överaskad när jag kom hem från jobbet i fredags :).
! Jag är grymt nöjd över hur det blev.

 

Just nu känns mitt liv helt upp och ner vänt. Lägenheten har dom brutit upp golvet. då Grannen klagat på att barnen springer och leker. Då bestämde sig hyresvärden att bryta upp golvet i hallen samt köket och isolera så det kan bli slut på alla dessa bråk med grannen. Men i följd med det kunde vi inte ha barnen hemma. Mina minsta är fortfarande hos Mormor. Har iaf en av barnen hemma som för lite liv av sig. Men annars är det FÖR TYST.. Saknar verkligen mina barn. Det gör så fruktansvärt ont att inte kunna ta hand om dom just nu. Så som jag alltid gör. En vecka utan ett ända barn hemma samt att man blev sjuk. Gjorde inte saken lättare, Då man inte ens kunde åka och jobba för att lägga tankarna på annat. Nu vill jag bara att allt ska bli klart. Så vi kan gå tillbaka till det normala...
Jag saknar barnens skratt, jag saknar barnens små gnabb. Jag saknar att ha dom här. Jag saknar känslan att vara behövd!

Bilder på våran fina hall!

Snart är dom iaf klara med  det grova  i hallen så man iaf kan gå där utan att vara rädd för att barnen skall göra sig illa på något.. Då kan småttingarna komma hem och mysa med mig igen. Fast först blir det jobb onsdag kväll. Sen i helgen ska vi bara mysa..

Jag bävar när dom skall börja med Köket. Då blir det att denna familj får bo någon annans stans!

Efter hallen är det bara resten kvar som skall göras! Men i slutändan kan det bli grymt bra... Nu skall det bara ringas hit tapelserare så dom kan fixa resten av hallen också. Så vi slipper leva  i en byggnadskaos!

 

Jahanähä!

 

Ska väl försöka göra lite nytta nu då!

 

 

 

Idag var det den första dagen , Helt själv på jobbet. Det gick strålande. Allt har bara flytit på som det ska vara. Känner mig lite extra glad då jag klarade min deligerings prov utan några problem. Så nu kan jag fullfölja alla mina arbetsuppgifter. I morgon är det min första kväll och jag tror det kommer gå lika bra som idag.
Fast måste säga att det är inte så speciellt lätt att cykla i all dessa modd. Men skamm den som ger sig. det har gott bra som sakt och jag har hållt mina tiden=)
Man känner sig lite extra glad när man till och med får höra av sin chef att han är trygg att man är där på jobbet. Det stärker mitt dåliga självförtroende lite grann.

När jag kom hem i från jobbet kom barnen med ett litet paket jag skulle öppna. I den fanns det teckning barnen ritat till mig, där det stod "Vi älskar dig mamma" på. Då blir man faktiskt lite tårögd. Mina små monster. I bland älskar jag bara dom så där lite extra mkt.

Farfar hade varit så snäll och hämtat mina troll på dagis och fritids. Så jag kunde gå och göra mitt prov utan att behöva stressa. Vad skulle jag göra utan farfar. I morgon är det dessutom hans födelsedag. Undrar vad man skall hitta på att ge honom. Hmm får fundera på detta ett tag.

Känns som om jag har funnit en annan väg här i livet. Visst kommer det alltid motgångar men just nu känns det som om allt kommer bli till det bättre. Jag har mina underbara vänner, Helt underbara arbetskamrater som ger en mkt skratt. En man som älskar mig och så klart mina älskade barn. SOM ALLTID finns där oavsett vad. Just nu älskar jag detta liv. Fast en sak fattas och det är lite träning, eller iaf lite mera träning.

Just nu sjukt nöjd över vad livet ger mig just nu!
För en gång skull är jag nöjd över det jag gör!

 

Jaja plikten kallar!

Önskar alla en toppen kväll!

Fredag! Idag är det ingen vanlig dag utan det är min lilla syster som fyller hela 25 år.

 

 

Hmm
Jag hade en diskussion med min äldsta dotter i morse, Det är så här att min kära dotter är 8 år och har redan börjat prata om mortion (Så hon inte blir tjock) Vad är världen på väg nånstans?! Hon satt vid frukosten och berättade för mig att hon skall börja ut och springa varje dag. Så hon kan få en fastare kropp. Jag som mamma stod bara och kollade på henne med frågande blick. Jag blev helt ställd att hon redan börjat prata om sånt. Hon är juh bara 8 år. Felicia är en lång och smal tjej. Med inte så mkt fett på sin kropp! Vad kommer allt detta ifrån? Skolan? Jag har ingen blekaste. Visst är det bra att man skall tänka på mortion. Men är det inte lite tidigt att börja med sånt nu? Jag vet inte vad man ska göra. jag försökte få henne att förstå att man kan röra sig och vara ute och leka. men då fick jag som svar "Det är inte samma sak"
Hmm ja vad säger man. Jag själv försöker att inte prata om vikt och sånt när hon är i närheten. för att INTE smitta av mig  av mina ideer och tankar om min kropp etc,etc. Tydligen så snappar hon upp allt.